This is a translation into Swedish of this article.
Detta är en litteraturstudie som eftersträvar en balanserad syn på utfrysning och disciplinära åtgärder inom församlingar, som de framstår i den protestantiska kanon av de heliga skrifterna. Vi upptäcker att utfrysning som beslutats av en församlings ledare, och uteslutning (bannlysning) aldrig bör kombineras som medel att hålla församlingen andligt frisk. Utfrysning bör tillämpas på medlemmar med ont uppsåt, men i den mån det tillämpas mot före detta medlemmar måste det ske på dens enskildes initiativ.
1. På skolgården
2. I församlingen
3. Uteslutning
4. Spridningseffekter
1. På skolgården
När ett barn på skolgården blivit illa behandlat av ett annat barn, fryser det oftast ut den skyldige. Den skyldige fortsätter då till nästa offer som också tar till utfrysning. Efter ett tag, när barnen ser vad som hände med de första offren, fryser alla ut den skyldige … som börjar gråta.
Om det skyldiga barnet lämnas ensamt ett tag kommer det tillbaks med en bättre attityd och kommer endast i undantagsfall att behandla de andra illa igen. Istället dyker en lärare upp, frågar vad som hände och får berättat för sig hur den skyldige blir utfryst för att hen behandlat andra illa. Läraren svarar att utfrysning inte är okej på vår skola och att alla människor är individer som behöver kärlek och gemenskap. Hon förebrår särskilt offren och lär dem om förlåtelse och om Skaparen som låter sin sol lysa på både goda och onda människor.
När de inte längre får använda utfrysning för att slippa undan misshandel och kränkningar har barnen ett desperat behov av andra strategier. Två dagar senare har 5-50 gäng bildats, ledda av mobbare. Dessa gäng kommer hädanefter vara konstant inbegripna i hämdattacker mot varann för att begränsa hur mycket skada andra gängs medlemmar kan göra det egna gängets.
Utfrysningen kommer dock att fortsätta, om än inte nödvändigtvis i någon medveten form. Istället för att frysa ut mobbare (vilket ju var förbjudet) kommer somliga att frysa ut offren, vissa fryser ut tonåringar som inte ser så bra ut, vissa fryser ut personer de inte förstår sig på och de flesta fryser ut dem de tror att deras gängledare inte skulle gilla att de är tillsammans med. Denna dumhet blir aldrig total, men närmar sig perfektion asymptotiskt i takt med att barnen når vuxen ålder.
I egenskap av kristna kan vi helt enkelt följa Jesu råd och vända “om och bli som små barn”. (Matteus 18:3)
2. I församlingen
Innebär inte beslutet att frysa ut någon ett dömande? Jesus sa:
Döm inte, så blir ni inte dömda. För utifrån den dom ni fäller ska ni bli dömda, och utifrån det mått ni mäter ska det mätas upp åt er.
Helt riktigt, men detta är en begränsning av principen om utfrysning — vi bör inte göra det för mycket. Kolla Lukas 6:37!
Döm inte, och ni ska inte bli dömda. Fördöm inte, och ni ska inte bli fördömda. Frikänn, och ni ska bli frikända.
Detta är en parallelskildring till Matteus 7 och följer på den gyllene regeln. Det är rent av en tillämpning av den. När vi fryser ut någon kan de, om de är medvetna om varför vi gör det, upphöra med sina övergrepp för att åter bli inkluderade, om de känner att vår åtgärd är rimlig. Men om vi fryser ut många människor utan synbar anledning kommer de att frysa ut oss tillbaks.
Dessutom ska vi inte döma folk skyldiga innan vi förstår deras omständigheter, och i synnerhet inte om vårt domslut inte åstadkommer något med avseende på att upprätthålla rättvisa och fred. (Jakob 4: 11, 12) T ex, när vi tittar på nyheterna på TV har vi kanske en massa åsikter om folk som begick våldsbrott, men vi känner inte till deras omständigheter, och detta är rätt tillfälle att stanna upp och tänka efter, för vad sa vår herre? “Utifrån den dom ni fäller ska ni bli dömda.” Det är helt otänkbart ända tills det inträffar.
Först ska vi se på 2 Tessalonikerna 3: 6-15:
Bröder, vi föreskriver er i vår Herre Jesu Kristi namn att ta avstånd från de bröder som lever oansvarigt och inte följer den lärotradition som de har fått av oss. För ni vet själva hur man ska följa vårt exempel. Vi var ju inte lata hos er eller åt någons bröd utan att betala för oss, utan vi arbetade hårt natt och dag för att inte bli en belastning för någon av er. Det var inte så att vi saknade rätt till det, men vi ville vara ett föredöme för er, ett exempel att följa. Och när vi var hos er gav vi er följande föreskrift: “Den som inte vill arbeta ska heller inte äta.” Vi hör nämligen att några ibland er lever oansvarigt. De arbetar inte utan lägger sig i andras liv. Sådana föreskriver och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att de ska arbeta och hålla sig lugna och tjäna sitt eget uppehälle.
Men ni, bröder, tröttna inte på att göra det som är rätt. Om någon inte lyder vårt budskap i detta brev, ge akt på en sådan och ta avstånd från honom, så att han får skämmas. Men betrakta honom inte som en fiende, utan förmana honom som en broder.
Röd understruken text är instruktioner för utfrysning.
“så att han får skämmas” kräver att han informeras om varför han blir utfryst.
I 1 Korintierna hittar vi ett fall av hor, dvs en relation utanför äktenskapet, av ett slag som är främmande till och med för nationerna, dvs för folk som binds av mindre strikta morallagar än judarnas. Vi läser i kapitel 5 (min parafras):
Rent av hor omtalas bland er, och sådant hor att det inte finns ens i nationerna, som för någon att ha sin fars kvinna. Och ni blev uppblåsta och våndades näppeligen, så att den som lyckats med gärningen kunde tas från er mitt då jag, om än fysiskt frånvarande men i andens närhet, redan som närvarande dömde denna handling i vår herres Jesu myndighet, er samlade, och min ande med vår herre Jesu kraft. Avhända en sådan till motståndaren, till köttets förstörelse, för att rädda anden under herrens dag.
Er uppspelthet är inte bra. Vet ni inte att lite surdeg jäser all deg? Klina av den gamla surdegen så att ni kan bli en ny deg, ny som i ojäst, för dessutom slaktades vårt hoppaöver (påskoffer) — Kristus — för oss så att vi firar, inte i gammal surdeg, inte heller i desperation och elakheter, utan i ojäst uppriktighet och sanning.
Jag skrev till er i brevet att inte ha att göra med otrogna — inte alla samhällets otrogna, giriga, rånare och avgudadyrkare, så att ni skulle behöva gå ur samhället. Nu skriver jag dock till er att inte blanda er med vem som än kallas broder och är otrogen, girig, avgudadyrkare, verbal mobbare, fyllo eller rånare, inte heller att äta med sådana. För vem är jag att döma utomstående? Dömer ni inte medlemmarna? Men de utomstående dömer Gud. Lyft ut det onda från er egna närhet!
Lägg märke till hur detta handlar om en person som inte visar ånger utan förblir i en permanent sexuell relation med, förmodligen, sin styvmor. Om det tvärt om vore den första allvarliga överträdelsen från en i övrigt uppriktig broder eller syster, skulle stycket om köttets förstörelse bytas mot instruktionerna i Galaterna 6:1, Bibel2000:
Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad.
3. Uteslutning
Bruket att utesluta beskrivs inte på något tydligt sätt i skrifterna, men Matteus 18:15-17 citeras ibland.
Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder. Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgöras. Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare.
Detta följer på liknelsen om det förlorade fåret. Det beskriver en procedur för att lösa konflikter mellan medlemmar i en församling. Ordet för församling är ἐκκλησία på grekiska och ܥܕܬܐ på arameiska. Vi kan inte veta om Jesus talade om den judiska församlingen eller om en kristen församling som höll på att bildas (Matteus 16:18). Men vi kan se att det finns en trend att ta med fler och fler personer för att övertyga syndaren. Först möts två personer, sedan tre eller fyra, därefter församlingen, vilken vi alltså kan förvänta innehåller fler än fyra personer.
Matteus kan ha skrivit på hebreiska men ingen hebreisk text har överlevt. Franz Delitzsch är en av flera experter som har försökt rekonstruera en trolig hebreisk text, och i denna versen har han הַקָּהָל (Ha QaHaL) för församlingen. Det ordet användes om hela gruppen av israeliter som lämnade Egypten tillsammans med Moses, t ex i 2 Moseboken 16:3, NW:
… för ni har fört oss ut i denna vildmark för att låta hela denna församling dö av hunger.
QaHaL begränsar inte storleken på den grupp saken kan läggas fram för. Det används ofta om stora folkmassor, så om en kristen kräver att hens ärende läggs fram för en hel församling, istället för bara en liten grupp av präster, rabbiner, diakoner eller äldste, håller Matteus kap 18 med i tysthet.
En annan intressant detalj är att där Bibel2000 parafraserar bort det personliga pronomenet har Nya Världens Översättning och Svenskbibel “dig”, vilket är singular. Det har också både de Alexandrinska och de Bysantinska text-formerna:
εστω (låt henom vara) σοι (för dig) ωσπερ (precis som) ο εθνικος (utlänningen) και (och) ο τελωνης (fogden)
Det betyder att offren bland oss är de som kommer att behandla förrövaren som judarna behandlade utlänningar och skatteindrivare. De av oss som troligen inte blir offer, eller som inte vet vad som hände, som hör två kontrasterande historier, kan välja att behålla ett fritt informationsflöde med den anklagade, och avvakta med att döma tills vi hört hela fallet. Att verkställa någon annans färdigserverade domslut kommer inte att befria oss från ansvar för beslutets riktighet.
4. Spridningseffekter
Smärtan av att utestängas från en gemenskap orsakas inte alltid av den vänliga stämningen eller den andliga näring som där finnes, utan i fallet med en som har arbetat hårt i en församlings program för tjänst, kan det orsakas av den gradvis ökande insikten att det hårda arbetet inte gynnat Gud, utan istället genererat inkomster, makt, berömmelse eller någon annan slags belöning hos figurer i organisationens ledning.
Med det i åtanke ska vi komma ihåg att rädslan för att spräcka illusionen av en ren gudsdyrkan, är en extremt stark kraft som kommer att hindra medlemmar från att ens föreslå färbättringar av kyrkans doktrin eller organisation. Med andra ord, samfundet är lika fast som sina medlemmar, så när som på de förändringar ledningen själv kan tänkas hitta på. Som en konsekvens av det kommer folk att sträva efter att bli ledare istället för att göra goda gärningar.
Dessutom är vissa ekonomiskt beroende av andra medlemmar och riskerar att bli vräkta om de bannlyses.
Något liknande var verkligheten i den judendom under det första århundradet som Jesus föddes in i. Johannes 9: 17-23 berättar om en blind man som botades:
De var oeniga och frågade därför igen den som hade varit blind: ˮVad säger du om honom, för det var ju dina ögon han öppnade?ˮ Han svarade: ˮHan är en profet.ˮ
Men judarna trodde inte att han hade varit blind och fått sin syn förrän de hade kallat på hans föräldrar och frågat dem: ˮÄr det här er son som ni säger var född blind? Så hur kan han då se nu?ˮ
Hans föräldrar svarade: ˮVi vet att det här är vår son och att han föddes blind. Men hur han nu kan se vet vi inte, och inte heller vet vi vem som öppnat hans ögon. Fråga honom själv, han är gammal nog och kan svara för sig.ˮ
Föräldrarna svarade så av rädsla för judarna eftersom judarna redan hade kommit överens om att den som bekände Jesus som Kristus skulle uteslutas ur synagogan. Det var därför hans föräldrar sa: ˮHan är gammal nog, fråga honom själv.ˮ
De lyckades aldrig få den unge mannen att låtsas som om han inte blev botad så till sist kastade de ut honom.
Samma rädsla dyker upp i Johannes 12: 42, 43, NW:
Likväl var det många också av styresmännen som faktiskt satte tro till honom, men för fariséernas skull ville de inte öppet erkänna honom för att inte bli utstötta ur synagogan; de älskade nämligen äran från människor mer än till och med äran från Gud.
Det är dags att vi påminner oss Paulus brev till Korintierna, 5:11, NW:
Men nu skriver jag till er att sluta upp att vara i sällskap med någon som kallas broder och som är otuktig eller girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utsugare, ja, att inte ens äta med en sådan.
Utfrysning tillämpas på personer som kallas bröder (eller systrar), inte på utomstående. Är detta viktigt från ett stabilitetsperspektiv? Ja verkligen!
Om uteslutna/bannlysta personer också fryses ut, finns det inget flöde av information tillbaka till de medlemmar som är kvar i församlingen. Det betyder att församlingens ledare kan lura i dem vilka rövarhistorier som helst.
Utfrysning är, om det används förståndigt, ett nödvändigt och effektivt verktyg för att hålla en församling moraliskt sund och fri från bråk. Om det används bedrägligt är det motsatsen.